Objektivitet

Alla anställda inom offentlig verksamhet ska agera sakligt och opartiskt. Du måste därför vara uppmärksam på intressekonflikter som kan uppstå. En saklig och opartisk verksamhet med meritbaserad rekrytering krävs för att kommunen ska kunna genomföra sina uppdrag på ett demokratiskt, effektivt och rättssäkert sätt. Det bidrar också till att upprätthålla förtroendet för kommunerna, myndigheterna och staten.

Du ska vara saklig och opartisk i all verksamhet

Objektivitetsprincipen innebär att de offentliga verksamheterna är skyldiga att i alla lägen agera sakligt och opartiskt. Denna objektivitet måste prägla även sådant som ligger utanför det rena beslutsfattandet. Objektivitetsprincipen kan också tolkas som ett förbud. Det är förbjudet att som kommunanställd se till andra intressen än dem du ska tillgodose. Det är också förbjudet att fatta beslut på andra grunder än vad som framgår av reglerna i det aktuella fallet. På ett allmänt plan är det här ganska enkelt. Du som arbetar i en kommun får helt enkelt inte ta hänsyn till ovidkommande saker när du fattar ett beslut. Du får till exempel inte låta vänskapsrelationer, familjeband eller personliga uppfattningar påverka dig. Men i praktiken blir det komplicerat med alla de situationer, beteenden och företeelser som går att knyta till objektivitetsprincipens krav. Exempel på situationer där objektiviteten blir komplex är situationer där det kan förekomma jäv, frågor om hur myndigheterna hanterar anställdas bisysslor eller frågor om hur du som kommunanställd bemöter allmänheten.

Kravet på saklighet hänger samman med legalitetsprincipen

Att vara saklig handlar om att du begränsar vad ett beslut kan grundas på. Det handlar också om att behandla alla lika och om att myndigheterna ska hålla sig till sina uppdrag. Kravet på saklighet hänger samman med legalitetsprincipens krav på stöd i regelverket. Det beror på att lagar och regler ofta ger dig ett visst utrymme att göra bedömningar. Exempelvis får vissa typer av tillstånd endast beviljas till lämpliga sökande, men av reglerna framgår ofta bara till viss del vad sådan lämplighet är. Det kan till exempel vara krav på att ha en stabil ekonomisk ställning. Då måste du som handläggare bedöma vad det innebär i det enskilda fallet. Kravet på saklighet sätter gränsen för hur långt du kan gå i din bedömning och vad du kan grunda ditt beslut på. Det får till exempel inte spela in att den som söker tillståndet varit otrevlig eller inte velat samarbeta. Det innebär att du som handläggare inte kan låta dina personliga uppfattningar eller intressen ligga till grund för bedömningen. Att vara saklig innebär också en plikt för kommunen att vara konsekvent i beslutsfattandet och behandla likvärdiga fall lika. Det är till exempel inte sakligt att ge en sökande extra service och förmåner i ett fall och samtidigt neka andra samma typ av förmån i ett annat fall. Kravet på saklighet handlar också om att du inte ska ägna tid och kraft åt sådant som ligger utanför dina skyldigheter och åligganden.

Opartiskheten handlar ytterst om hur processen uppfattas utifrån

Ibland är begreppen saklig och opartisk nästan synonyma. Det kan till exempel vara både osakligt och partiskt att fatta ett gynnande beslut som berör en familjemedlem, men begreppen gäller olika aspekter av objektiviteten. Opartiskheten tar sikte på hur beslutsprocessen uppfattas utifrån. Sakligheten handlar däremot om att begränsa vad ett beslut kan grundas på, om likabehandling och om att kommunen ska hålla sig till sina uppdrag.

Även om det faktiska innehållet blir rätt, så kan förhållandet mellan dig som fattar beslutet och den som berörs påverka hur det uppfattas utifrån. Det har stor betydelse för att den makt som du som kommunanställd utövar är legitim och att medborgarna kan ha förtroende för dig, för din verksamhet och för hela förvaltningen.

Bisysslor kan vara otillåtna om de riskerar att skada förtroendet

En bisyssla är varje syssla eller verksamhet som du som arbetstagare har vid sidan av din anställning i kommunen. För att en bisyssla ska klassas som otillåten ska den vara förtroendeskadlig, arbetshindrande eller konkurrerande. Förtroendeskadliga bisysslor är förbjudna enligt lag, medan arbetshindrande och konkurrerande bisysslor regleras i kollektivavtal. Reglerna om bisysslor syftar till att hindra att privata intressen kolliderar med offentliga på ett sådant sätt att det äventyrar allmänhetens förtroende för det offentliga. Det räcker att det uppkommer en risk för att allmänheten ifrågasätter din eller kommunens objektivitet för att en förtroendeskadlig bisyssla ska vara otillåten. Det behöver alltså inte bevisas att du verkligen har varit eller befaras bli partisk i ett visst ärende, eller att allmänhetens förtroende för dig eller kommunen rent faktiskt har minskat.

Det är kommunens ansvar att informera dig som anställd om vilka typer av bisysslor som kan vara förtroendeskadliga. Kommunen ska också fatta beslut om en bisyssla ska tillåtas eller inte.

Jäv handlar också om hur det ser ut utifrån

Det är viktigt att komma ihåg att reglerna om jäv är till både för den enskilde som påverkas av beslutet och för dig som är kommunanställd. De fungerar som en garanti för medborgarna att myndigheter, kommuner, regioner och dess företrädare inte missbrukar sin makt. Allmänhetens tilltro till det offentligas opartiskhet förutsätter att en jävig handläggare kopplas bort från ett visst ärende. Men reglerna sätter även ramen för dig som är kommunanställd genom att tydligt ange vilka typer av situationer som du ska undvika.

Reglerna om jäv fyller en förebyggande funktion. De pekar ut vissa situationer där det finns en risk för att du som handläggare eller beslutsfattare tar hänsyn till annat än reglerna och de sakliga omständigheterna i det enskilda fallet.

Förvaltningslagen räknar upp tre typsituationer som alltid räknas som jäv, till exempel då du själv eller någon närstående är part i ett ärende eller kan antas bli påverkade av beslutet. Det handlar alltså inte om din moral eller kompetens, utan om att förebygga och undvika vissa situationer som kan påverka din opartiskhet. Det är bara om du har deltagit i ett ärende på ett sådant sätt att du kan påverka beslutet som du kan vara jävig. Om du är jävig får du inte ta del i handläggningen och inte heller närvara när ärendet avgörs.

Du kan också vara jävig även om du inte rent faktiskt har brustit i kraven på objektivitet och opartiskhet. Den som för en kommuns räkning tar del i handläggningen på ett sätt som kan påverka myndighetens beslut i ärendet är jävig om:

1. han eller hon eller någon närstående är part i ärendet kan antas bli påverkad av beslutet i en inte oväsentlig utsträckning,
2. han eller hon eller någon närstående är eller har varit ställföreträdare eller ombud för en part i ärendet eller för någon annan som kan antas bli påverkad av beslutet i en inte oväsentlig utsträckning,
3. han eller hon har medverkat i den slutliga handläggningen av ett ärende hos en annan myndighet och till följd av detta redan har tagit ställning till frågor som myndigheten ska pröva i egenskap av överordnad instans, eller
4. det finns någon annan särskild omständighet som gör att hans eller hennes opartiskhet i ärendet kan ifrågasättas. Om det är uppenbart att frågan om opartiskhet saknar betydelse, ska myndigheten bortse från jäv. 16 § förvaltningslagen
   

Ansvaret är både ditt och myndighetens

Det är ditt eget ansvar att berätta när du befarar att du kan vara jävig. Du är också skyldig att berätta om vilka bisysslor du har och ge så mycket information om dem att din arbetsgivare kan ta ställning till om bisysslan kan skada förtroendet för kommunen. Kommunen har ett ansvar att göra det lätt för de anställda att göra rätt. Du som anställd måste få rätt information om vilka regler som gäller och hur du enklast berättar om jäv och bisysslor, men även om hur du ska hantera misstänkt korruption eller andra oegentligheter. Kommunen måste också på ett systematiskt sätt ta hand om sådan information och behandla den.

Korruption och oegentligheter – höjden av partiskt och osakligt

Motsatsen till att uppfylla objektivitetsprincipen är att agera helt osakligt och partiskt. Det finns många begrepp som beskriver sådant agerande, men de vanligaste är korruption och oegentligheter. Dessa beteenden hotar medborgarnas förtroende för samhället och kommunen. Regeringen har slagit fast att korruption är att utnyttja en offentlig ställning för att uppnå otillbörlig vinning för sig själv eller andra. Definitionen omfattar brottsliga handlingar som att ta emot eller ge mutor, olämpliga beteenden som att gynna en anbudsgivare vid upphandling, att rekrytera sin vän eller att överutnyttja förmåner vid resor eller representation. Du kan läsa mer om korruption i Statskontorets handbok En kultur mot korruption.