Legalitet
Legalitetsprincipen innebär att kommunernas verksamhet måste ha stöd i rättsordningen, till exempel lagar och förordningar. Som kommunanställd ska du också känna till och följa de regler som gäller i just din verksamhet. Medborgarna ska vara säkra på att de offentliga verksamheterna och myndigheterna följer reglerna.

Den offentliga makten utövas under lagarna. 1 kap. 1 § tredje stycket regeringsformen
Kommunen måste ha stöd i reglerna för verksamheten
Den viktigaste aspekten av legalitetsprincipen är att kommunen måste ha tydligt stöd i rättsordningen för sina åtgärder. Det gäller inte bara den del av verksamheten som handlar om att fatta beslut som påverkar enskilda, utan all verksamhet som en kommun bedriver. Det finns många exempel på att en domstol har upphävt kommuners beslut eftersom de inte har haft tillräckligt regelstöd. Förutom att en kommun måste ha författningsstöd för sina beslut eller åtgärder, måste den också kunna visa vilken regel den har använt sig av i det konkreta fallet.
Rättsreglernas hierarki
Det finns en rad olika rättsliga regler. Med ett samlingsnamn kallas dessa författningar eller föreskrifter.
Det finns fyra grundlagar i Sverige: regeringsformen, tryckfrihetsförordningen, yttrandefrihetsgrundlagen och successionsordningen. De beslutas av riksdagen. För att stifta en ny grundlag eller besluta om ändringar eller tillägg måste riksdagen rösta likadant vid två tillfällen och det måste vara ett riksdagsval emellan. Det är för att grundlagarna inte ska kunna ändras hur enkelt som helst.
Lagar beslutas av riksdagen, men här räcker en omröstning. En lag föregås vanligtvis av en utredning och sedan lägger regeringen fram ett förslag i form av en proposition till riksdagen. Vad som framgår av dessa förarbeten kan hjälpa oss att tolka lagen, men framförallt är lagtexten den viktigaste källan. Vissa saker måste meddelas i lag. Det gäller exempelvis regler om skatter eller brott och straff.
En förordning beslutas av regeringen. Oftast krävs ett bemyndigande, det vill säga att det står i en lag att regeringen får meddela närmare föreskrifter. Regeringen har också ett visst utrymme att besluta om egna regler utan ett bemyndigande. Som exempel kan man titta på myndighetsförordningen (2007:515), där regeringen bland annat bestämmer hur förvaltningsmyndigheterna generellt ska organiseras. Förordningar med instruktioner reglerar respektive myndighets huvudsakliga uppgifter och organisation.
Även myndigheter kan få rätt att utfärda föreskrifter, vilket innebär att de kan bemyndigas att skriva regler som fyller ut lagar eller förordningar. Det handlar ofta om specifika detaljer i regelverket, till exempel Försäkringskassans föreskrifter om ersättning till deltagare i arbetsmarknadspolitiska insatser (FKFS 2017:06) eller Skatteverkets föreskrifter om e-tjänsten Inkomstdeklaration (SKVFS 2006:1).
Allmänna råd meddelas också av myndigheter. Det är vägledande rekommendationer snarare än formella regler som måste följas.